Leva i Costa Rica

Hej och välkommen till Leva i Costa Rica-bloggen. Jag bloggar om vardagen och livet för mig och min familj i lilla landet Costa Rica. Här hamnar även en del tankar utanför temat såväl som inlägg om data, prylar och resor mm. Är du intresserad av Costa Rica så titta gärna in på vår sajt om landet, LevaiCostaRica.com.

Igår söndag var det dags för den årliga rodeon (El Tope) här i byn. Det är alltså en hästfest med parader och allmänt röj. Byn förvandlas för en dag till Vilda Västern. Folk dammar av cowboyhattarna och drar på bootsen, luften blir tung av lukter från grillat kött och hästskit. Alla trivs. Här kommer lite bilder:

Fick besök av en Tarantella idag. Det är andra gången jag hittar en sådan på tomten. Dom är snygga och coola tycker jag fast dom kan visst bitas rejält så jag är lite försiktig. Jag har fångat in denna i en plastburk och skall släppa ut den en bit från tomten. Jag kanske är larvig som inte bara trampar ihjäl den som jag gör utan att blinka med kackerlackor t.ex. Men sådana här spindlar känns alldeles för vackra för att inte behandlas med värdighet. Rätt ologiskt och orättvist resonemang inser jag.

Det är värmebölja och jag håller på att smälta ihop på eftermiddagarna i mitt kontor. Har försökt öppna fönstren, sätta på fläkten och dricka mycket vatten. Hjälper föga. Hjärnan kokar och kreativiteten pyser ut som vattenånga ur öronen. Igår eftermiddag nådde jag the point of no return. Åkte in till stan och köpte en luftkonditionering. Nu skall den bara installeras innan jag får svalt som på en balkong i norrläge en septembereftermiddag i Sundsvall. Längtar!

Brutalväckt kl 04:55 i morse av ett kraftigt jordskalv (6.0 på skalan). Det har varit lugnt på skalvfronten ett tag, bara en del obetydliga småskalv men i morse var det alltså dags igen. Det skakade rejält en lång stund och vi kastades ur vår skönhetssömn. Vi har stora skjutdörrar i glas som skallrar som ett expresståg när det börjar skaka. Det bidrar till effekten av dramatik. Jag kollade på nyheterna nyss men det hade inte kommit in några rapporter om skador på personer eller byggnader ännu.

Neutrin, neutrin, regelvidriga svin!
Struntar helt fräckt i den universella geometrin.
Ställer fysiken på ända med sitt fartfyllda spex,
gör varenda fysiker stum och perplex.
Köra om ljuset på detta sätt,
vet ju alla, kan ej vara rätt.
Ingen respekt alls för naturens lagar,
kör bara på som den behagar.
Struntar helt i Einsteins teori,
så dumdryg en liten masslös partikel kan bli!

Testade ett nytt matställe i Santa Ana igår. Hot Tuna tacos med sallad och räkor i kokosnötsmjölk. Helt sjukt gott var det. Tacos här betyder föresten inte samma som i Sverige. Det betyder bara att maten serveras på små runda (mjuka) tortillasbröd.

Här kommer några bilder från helgens bravader med bl.a. gubbskateboard, son på fyrhjuling och vår soldyrkande hund Marley.

Igår var det karateexamen här på klubben i byn. Sonen uppgraderade sitt gula bälte till orange. Jag gillar energin i karateklubben, och att det är så bra stämning. Viktor stortrivs.

Nu är det nördvarning igen. Hoppa över denna post om du 1. Inte tål skryt och 2. inte är intresserad av vetenskap. Dennas post har heller inget med Costa Rica att göra. Du är varnad.

För något halvår sedan blev det ett jäkla liv i vetenskapsvärlden när forskare upptäckte att neutrinopartiklar tycktes röra sig snabbare än ljuset. Något som skulle knäcka Einsteins relativitetsteori och omkullkasta stora delar av den moderna fysiken. Jag funderade en hel del på det där och eftersom Einstein är min stora idol så varken ville jag eller kunde tro att han skulle haft fel om ljusets hastighet som universums absoluta maxhastighet. Klurade på om det i stället kunde vara så att den lilla nästan masslösa partikeln kanske genade genom dimensionerna som faktiskt kröks av jordens gravitation. Min käre far, som är en skicklig matematiker tände på iden och började räkna och han kom fram till att min teori verkade stämma kusligt bra, för bra för att vara en slump.  Vi skrev ett email som vi skickade till Cern i Schweiz och Gran Sasso- laboratoriet i Italien samt till ett par svenska vetenskapstidningar men fick inget svar.

Jag bloggade om teorin här: Länk till första posten

Efter det har vi inte funderat så mycket på saken tills nu häromdan när en artikel kom ut i Allt om vetenskap som beskriver precis det jag skrev om. Ok, vi pratar fortfarande om en teori som inte är bevisad. Men ändå :)

Nu väntar jag bara på nobelstyrelsens telefonsamtal (haha).

Igår kväll var vi på mitt favoritställe här i byn. Argentinska pizzerian ”Che”. Så mysigt och trevligt, god mat och härlig bohemisk atmosfär. Dom serverar allt från pizza till goda curryrätter, pasta och kött.

Dom har likt många mindre ställen här inget alkoholtillstånd. Är det ett problem? Nix, man går bara till snabbköpet bredvid, inhandlar sin vinflaska, får korken utdragen i kassan och tar med sig den in på restaurangen där servitören fixar glasen. Det är fullt tillåtet och på så sätt slipper restaurangen betala den dyra avgiften för alkoholtillstånd och kunden får ta med sig sitt eget vin/öl. En win-win situation som de gamla grekerna sa.

Eftersom jag är i diktartagen för tillfället så blir det en liten dikt om detta fenomen också:

Om vin ej får serveras, på lokala krogen,
man löser det lätt om man med seden är förtrogen.
Vinet köps i butik på servitörens direktiv,
knepigt kan tyckas ur svenskt perspektiv.
Två glas sen på bordet så flinkt ställs fram,
drycken förtärs utan skuld och skam.
Problem man löser på sådant sätt,
skål min broder, för vett och etikett!

En plats

Föreställ dig en plats där tiden står still,
där solen skiner och du gör vad du vill.
Tänk: statsapparat knappt märkbart vid liv,
ett samhälle utan fungerande arkiv.

Tänk en plats där frukten kostar gratis,
där ris och bönor är vanligare än potatis.
Där vinet är svalt och ölen kall,
där palmer ersätter gran och tall.

Där du kan fara fram högt mellan träd på en lina,
där fotbollstadion nyligen byggts utav Kina.
Där djur frodas och människor är glada,
där du kan se vacker natur och sola och bada.

Ett paradis kan man kanske platsen kalla,
men paradiset finns inte där för alla.
Utvecklingen står still sedan många år,
för få vill ta ansvar och färre förmår.

En dator är en skrivmaskin, om än rätt bra.
Det är stämplar och bläck, som används idag.
Hålla reda på tider, stöka och planera,
är endast för utlänningar, de som vill briljera.

Frågan är om man alls utveckling vill ha,
många har det trots allt, ganska så bra.
Men där finns också de som har det svårt och lider,
så har där varit i alla tider.

Vid stilla havet brusar vågor och vindar yr,
på en mur i skuggan sitter en indiankvinna och syr.
Hon säljer flaggor: blå, vita och röda,
hemma finns en hel familj att föda.

Genom byn en gammal man syns rida,
han ropar glatt, ”mae pura vida!”.
Han stannar till vid baren och utbringar en skål,
vägen dit är full av hål.

Plåtskjul och palats, avlöser varann,
barn utan föräldrar i storstadens damm.
Papegojorna vajar högt på sin gren,
bekymrar sig ej över sådana fenomen.

I Limon hörs reggae från strandens bar,
en kyckling grillas åt mor och far.
Stjärnorna glimmar i svarta natten,
far tömmer själv sista slatten.

Vackert och fult i salig röra,
krokodiler i floden, fjärilar sköra.
Varmt och fuktigt, blåsigt och kallt,
på denna plats erfar man allt.

Folket tar det lugnt i alla lägen,
det gäller överallt utom på vägen.
Där far man så vanskligt att hälften vore nog,
senast igår var det ett barn som dog.

Mäktiga vulkaner, djungel med lianer.
Regnskogar stora, en otrolig flora.
Bergstoppar gröna, dalar så sköna.
Hundar som skäller, från morgon till kväller.

Billarm tjuter, turister njuter,
katter jamar, svarta gamar.
Lastbil i diket, hörde du däckskriket?
Musik med hovar, städer med bovar.

En navelsträng mellan nord och syd,
en egen kultur, latinoattityd.
Två hav, två kuster och höga berg,
regnet ger landskapet dess gröna färg.

Som alla paradis, ormar det besitter,
avgaser blandas med fågelkvitter.
Jag talar om ett land där ej alla har det lika,
det finns på riktigt och heter Costa Rica.